emma.k

jag är så dum. jag är så himla dum, och nu är jag så arg och ledsen.
marre frågade; "när ska du lära dig?". ja, bra fråga. när ska jag lära mig?
förhoppningar, förväntningar, ivrighet, snett, vrid, pang... pannkaka.
det gör inte katastrofont. men det är sämre igen. och fotbollen känns bara så långt borta.
det gör ont av saknad efter det jag älskar mest av allt i hela världen. det bästa som finns.

skolan ligger som en spökande ångest i bakhuvudet på mig hela tiden. jag har inte gjort vad jag hade behövt gjort. jag har hittat en massa andra saker att göra istället.

varför kan man inte bara springa ifrån livet ibland, så får allt bara ordna sig av sig självt? jag är trött på att fixa själv. jag är trött på att alltid hålla ut. jag är trött på att få dras med skit. jag är trött på att känna att livet är orättvist (så onödigt att känna så, det vet vi alla att det är.). det finns ändå alltid folk som har det jobbigare, svårare och jävligare. jag borde vara tyst och bita ihop. men jag kan faktiskt inte det just nu. imorrn kanske, men inte just nu.