inte sant.
ska man skratta eller gråta? ska man skrika eller
tyst stirra in i en vägg? ska man hoppa eller ska man
stå kvar? jag har i alla fall fått ganska klart för mig att
man aldrig ska säga "snart räcker det med skit", för
då får man ännu mer skit.
jag vet att det är helt onödigt att klaga, för det gör ingen
nytta. det enda som hjälper är att bita ihop och se det
som är positivt i tillvaron. ganska svårt bara, för allt
börjar verkligen att tära på mig. men jag ger inte upp,
kämpa är mer min grej. tur det.
också tur att vi gick på den där festen på nyårsafton.
annars hade jag aldrig träffat min älskade daniel.
min älskling har varit hos mig hela dagen och tagit
hand om mig.
ikväll kommer dessutom anna och karin hit. då kan
jag vara säker på att jag får tankarna på annat håll,
och kan få ha lite roligt.
