it's unreal.
olustig känsla. obehaglig känsla. jobbig känsla. ångest? nej, jag ångrar mig inte. det är bara det att...
ja vadå?
jag hatar när jag får den där känslan av overklighet. saker händer, utan att de händer. jag har olika känslor, samtidigt som jag stänger av. man skrattar, är glad, ler, men utan att göra det innerligt och äkta. det känns inte verkligt, inte något av det. jag blir så ibland när jag stänger av. jag måste stänga av. kan jag inte rymma ifrån det eller göra något åt det, kan jag bara stänga av det. jag vill inte lyssna på mig själv. jag ångrar mig inte. ja, det är besvärligt, men ibland är smällar en del av priset för något man eftersträvat. smällarna är bara lite jobbigare än väntat. jag behöver röra på mig, för som karin sa är vi beroende av våra endorfinkickar. vi är endorfinberoende på ett helt annat sätt. rör jag inte på mig stannar jag inte bara upp fysiskt, utan också psykiskt. när det går så långsamt kommer tankarna jag inte vill höra. jag brukar säga att de inte är sanna, att de ljuger. men jag vet med mig att dom inte gör det nu. därför blir det så svårt att låtsas.
jag vantrivs i min egen kropp just nu. jag vill att allt ska vara som vanligt. jag vill kunna röra på mig. jag vill kunna spela fotboll. jag vill inte behöva stänga av.
i don't feel like me, and this is not the world that i'm used to.
ja vadå?
jag hatar när jag får den där känslan av overklighet. saker händer, utan att de händer. jag har olika känslor, samtidigt som jag stänger av. man skrattar, är glad, ler, men utan att göra det innerligt och äkta. det känns inte verkligt, inte något av det. jag blir så ibland när jag stänger av. jag måste stänga av. kan jag inte rymma ifrån det eller göra något åt det, kan jag bara stänga av det. jag vill inte lyssna på mig själv. jag ångrar mig inte. ja, det är besvärligt, men ibland är smällar en del av priset för något man eftersträvat. smällarna är bara lite jobbigare än väntat. jag behöver röra på mig, för som karin sa är vi beroende av våra endorfinkickar. vi är endorfinberoende på ett helt annat sätt. rör jag inte på mig stannar jag inte bara upp fysiskt, utan också psykiskt. när det går så långsamt kommer tankarna jag inte vill höra. jag brukar säga att de inte är sanna, att de ljuger. men jag vet med mig att dom inte gör det nu. därför blir det så svårt att låtsas.
jag vantrivs i min egen kropp just nu. jag vill att allt ska vara som vanligt. jag vill kunna röra på mig. jag vill kunna spela fotboll. jag vill inte behöva stänga av.
i don't feel like me, and this is not the world that i'm used to.
Kommentarer
Trackback
