jag kan inte.

jag vet inte var jag är
och jag vet inte vad jag gör.
vet inte vad jag tycker,
känner eller tänker.

emellanåt klarar jag det bra, då märks det inte.
i nästa stund ligger allt uppe på ytan, och jag
känner mig fruktansvärt blottad och förvirrad.

jag vill inte tänka. jag vill inte känna. jag försöker
att inte göra det, men den här klumpen försvinner
inte. den här känslan försvinner inte.

jag vill inte vara här, jag vill bort. jag vill inte känna
den här smärtan som verkligen skär genom mitt
hjärta, om och om igen när jag tänker på det. men
jag kan inte fly. jag är hopplöst fast i den kalla
verkligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0