tack för att ni finns.
vissa dagar är det för svårt att bita ihop och låtsas
att allt är bra. särskilt dagar då man får höra att man
har ett hål i tanden som behövs lagas (jag tycker
det är jätteläskigt och obehagligt att laga hål). hallå,
räcker det inte snart? jag vill inte ha mer skit! har
karma något med saken att göra? var jag en jävla
bitch i mitt förra liv?
samtidigt är det också skönt att man sådana
dagar har vänner. vänner som bryr sig och frågar
hur det är, vänner som lyssnar, vänner som
hittar på något roligt att göra istället. vänner som
också hjälper till en med fuck-it-listan. känns bra
ibland att vara två om att klaga.
nu har jag massa psykologi framför mig. jag ska
försöka vara duktig, det är faktiskt deadline imorrn.
plugga plugga plugga, sen hoppas på att mitt knä
håller ikväll. har inte träffat laget på typ två veckor,
wierd!
känns faktiskt lite tomt utan becca.
