struts.

jag vill borra ner mitt huvud i marken, som en struts.
jag är så jävla trött på att låtsas, att fortsätta le när
jag helst av allt bara vill skrika, gråta och lägga mig
ner i sängen och stanna kvar där, varje jävla morgon.
jag är så trött på att orka fast jag egentligen inte gör det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0