det gör ont i hjärtat.

det fanns en tid då jag inte kände dig på riktigt.
en tid då jag inte förstod och då jag inte såg.
nu kan jag både se dig och förstå dig, och vår relation.
kanske för att du ser mig som en vuxen nu och behandlar mig så.
kanske för att jag fanns där när mycket gick överstyr, och för
att jag aldrig vände ryggen till, för att jag alltid trodde på dig.
kanske för att jag insåg hur mycket du betyder för mig.
mitt hjärta värkte så mycket då för att jag var så förtvivlad för din skull.
nu värker det varje dag. varje dag trycker det i bröstet av oro.
varje dag känner jag att jag inte vill leva utan dig och att jag älskar
dig oändligt mycket.
snälla gud, snälla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0