emma.k

england var helt underbart och typ det bästa

jag gjort på väldigt länge.

är otroligt tacksam mot mina (bästa) gudföräldrar

som gjorde det möjligt och som var bästa tänkbara

resesällskapet.

*

hemma var det ju vitt. vitt och fint.

hur mysigt som helst, mer än vad jag vågat hoppats på.

alla vänner finns på plats, daniel har lov och snart är det jul.

jag skulle kunna vara så oerhört lycklig och superpositiv,

som jag var för några dagar sen.

livet blir dock inte alltid som man har tänkt sig. inte fan är det

rättvist heller.

som b sa, jag är inte mer än människa. jag är jätterädd. jag

tänker på det värsta som kan hända, även om det knappt

går att föreställa sig.

jag är rädd, och vill inget hellre än att någon bara ska komma

och banka i mig en massa religiös skit eller ge mig en stor

portion med hopp.

för jag vet ju att det enda som hjälper oss är just hopp.

*

förresten snubblar jag mycket nu när det är så halt.

förödmjukande.