emma.k

så fort jag tror att jag har hittat trygghet, inser jag att
den faktiskt inte har infunnit sig än. tufft, men vad
kan man göra? bara att väna, as usual...

becca är och slöar i thailand, gött för henne. hon
och hennes familj stötte ihop med anna och
pappa i bangkok, vad är oddsen för det?!
hoppas i alla fall att my love råttan har en riktigt
underbar resa.

igår var det tänkt att jag skulle ta tag i mitt liv och
äntligen skriva upp mig som blodgivare. jag är väl
inte jättebekväm med nålar, har faktiskt tyckt att
det är något som har blivit obehagligare med åren.
men jag vill verkligen bli blodgivare, hur obehagligt
det än är, för det är en bra sak man gör för andra
människor.
tyvärr "fick jag inte" bli det. jag hade för lågt blodtryck
tyckte dom, så det kunde bli jobbigt för mig. kraftig
yrsel och hjärtklappning är faktiskt inget jag längtar
efter, så jag fick besviken lämna sjukan. lite lagom
i onödan då jag nästan kom sent till min lektion.

idag står plugg, plugg, plugg, städa och praktik
i träningslära på schemat. helst vill jag lägga mig
i sängen med en ben&jerry's burk och lite choklad.
drömma kan man ju alltid, jag har faktiskt måsten.

men det är lugnt, jag kan ta mina måsten. jag kan
ta besvikelser, jag kan ta att det känns otryggt och
jobbigt. just nu rubbar det mig inte alls. varför då?
JO FÖR ATT SYSTER OCH PAPPA KOMMER HEM
IMORGON!!!