emma.k

jag brukar alltid ligga något steg före, för jag hatar att ligga efter.
nu ligger jag inte ett steg före, jag har halkat efter.
jag har försökt att förhindra det, men det räckte inte.

jag blir så arg, ledsen, generad och frustrerad när jag tänker på det.
jag vill vara där jag var förr, självsäker i att orken alltid finns där.
nu orkar jag inte. benen är tunga och alldeles för långsamma.
koncentrationen finns inte, det är dimmigt, och det kommer fel sorts
tankar.
du orkar inte.
du klarar det inte.
du kan inte göra det här bra, för du orkar inte,
för du är för långsam.
alla ser dig.
skam.

jag kan inte göra något mer än mitt bästa nu. det gör jag. jag ska
pusha mig själv, jag ska kämpa och jag ska köra järnet.
jag ska ta mig tillbaka och jag ska bli den jag en gång var.
jag ska inte fastna i något mörker.
jag ska ha tålamod och bara se framåt.
jag måste fixa det här.
för det betyder allt.