what if.

jag känner oro.
jag måste vara den enda, om inte en av jävligt få,
som känner så här.
jag vet inte om det är att jag känner mig själv och
min osäkra sida så bra, som gör att jag oroar mig.
jag gör det i alla fall, och det bekymrar mig. för det
är så fel, så fel.
det ska bli det roligaste i mitt liv.
och jag oroar mig för att allt bara kommer att bli fel.

jag är så trött på allt tjafs, på all skit. tar det någonsin slut?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0