jag vet inte riktigt.

jobb jobb jobb.
jobba, tänka på jobb, drömma om jobb, jobba.
måste lära mig att stänga av.
tänk om det vore så enkelt att bara trycka på
en knapp eller något.
tungt är det också när det inte är högavlönat.
men ja, jag har ju något att kämpa för, och
i vår blir det kanske skolbänken igen. vem vet.

fotboll är kul. ja och nej. jag är sämst, jag hittar
inte tillbaka.
flera månader sen det kändes bra.
jag hatar svackor. jag behöver få känna mig bra
på något.
jag behöver njuta av att något är enbart roligt
och enkelt.

och allt oftare tror jag att jag är osynlig.
är det värt det?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0