saknar det.
Det är egentligen bra, men det känns skit. Eller sådär.
Jag lyssnar inte på mig själv längre.
Jag gör inte alla val utifrån mitt eget bästa.
När jag väl gör det retar det någon, och jag får dåligt samvete.
Istället stressar jag upp mig i försöken att göra alla nöjda.
Det är INTE hållbart. Inte igen.
Det är åandra sidan bara jag som kan göra något åt det.
Säger jämt att jag ska börja. Men det gör jag inte.
Ler och spelar.
Grämer mig och känner ångest.
Som de där raderna i fix you: when you try your best but don't succeed.
Ja men sen då? Vad händer? Vad gör man?
Vad jag har saknat tiden på gymnasiet idag.
Jag lyssnar inte på mig själv längre.
Jag gör inte alla val utifrån mitt eget bästa.
När jag väl gör det retar det någon, och jag får dåligt samvete.
Istället stressar jag upp mig i försöken att göra alla nöjda.
Det är INTE hållbart. Inte igen.
Det är åandra sidan bara jag som kan göra något åt det.
Säger jämt att jag ska börja. Men det gör jag inte.
Ler och spelar.
Grämer mig och känner ångest.
Som de där raderna i fix you: when you try your best but don't succeed.
Ja men sen då? Vad händer? Vad gör man?
Vad jag har saknat tiden på gymnasiet idag.
Kommentarer
Trackback
