fan.

Vissa dagar kunde jag inte vara lyckligare för att jag har börjat plugga.
Andra dagar känns det som att det förstör det ena efter det andra, och jag vill bara kasta ut alla mina böcker genom fönstret.
Den här känslan, som tynger mina axlar, sitter som en klump i bröstet, som slår knytnävsslag mot mot mage, och skriker inuti mitt huvud, den känslan kan vara bland de värsta jag vet.
Jag kan inte ens hålla reda på om det är mig själv eller andra jag gör besvikna längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0