Nervvrak.
Hjärtat bultar, andningen tilltar och adrenalinet rusar. Nästan fullt sympaticuspåslag, av bara en enda tanke.
Vill känna att jag är modig, men just nu är jag bara rädd. Och rädd är precis det jag inte får vara.
Jag måste vara tom. Jag vill inte känna alls. Bara gå dit, inte tänka, utan bara göra.
Behöver omedelbar utmattning för att tömma tankarna och lugna nerverna.
Kommentarer
Trackback
