ta chansen eller blunda för den?
jag siktar mot toppen så långt jag kan nå.
Jag vill gömma mig i din famn. Och det får jag snart.
Eller? Börjar tro att jag inte klarar av sånt. Känns som ett svek mot mig själv hur jag än gör. Det är inte lätt att vara född med stora portioner vinnarskalle, prestationstänkande, och målmedvetenhet. Däremot är det lätt att ta avstånd helt, precis som att man undviker det man är allergisk mot.
Men det är fegt. Det känns inte bra. Men ändå skönt.
Föreställer mig bara hur galet det låter. Men det är så det är också. Någonstans på vägen måste jag ha gjort något galet. För jag tror ändå, någonstans inuti, att man visst kan få allt.
Vad vill jag?
Ibland undrar jag om jag blandar ihop mitt förflutnas gamla mål, ambitioner och lycka, med det jag vill nu. Kanske därför jag är så förvirrad.
Vad vill jag?
Jag vill gömma mig i din famn. Och det får jag snart.
Kommentarer
Trackback
