ventilation.
Känner smått för att slita mitt hår och pressa ut ett smått hysteriskt skrik. Men jag nöjer mig med att rulla ögonen och sucka djupt. Fascinerande hur jag kan gå från lugn med tilltro till egen förmåga, till att nästan få ett nervöst sammanbrott och känna att det är omöjligt. Inte konstigt egentligen, för vem vill sitta och skriva en miljon sidor om KOL, astma, andningstekniker, rehabilitering, restriktiva sjukdomar etc. när man har tentan till ledundersökningen att fokusera på? Nu känner jag bara paniken över fysiologi/patofysiologitentan. Det "lilla" jag skriver om lungsjukdomar nu till basgruppen skulle man kunna ha en hel tenta på.
Tänker ändå inte tillåta mig själv att ha ett sammanbrott. Jag får helt enkelt skjuta undan mina känslor, och ta itu med dom efter led.-tentan. Då kan jag få gråta och känna stress och psykiskt lidande. Ta det lugnt, en sak i taget som min far har försökt lära mig i ett par år. Kanske lyckas jag med det denna gång.
I have a dream. Och den här drömmen ska jag i alla fall inte ge upp.
Längtar till ikväll.
Längtar till sommar och värme. Men det är långt borta.
jag och far min på Camp Nou i somras
Kommentarer
Trackback
