the near and the dear ones.
jobbiga nätter just nu. shoot me, tänker jag, om och om igen.
jag vaknade verkligen på fel sida imorse.
då är det tur att man har en söt pojkvän, som gör pannkakor
och diskar, medan jag själv muttrar över allt som känns skit.
chili ligger och myser i mitt knä, det känns rätt bra det med.
en bästa väns fina ord muntrar faktiskt också upp mig.
sedan var det ju faktiskt riktigt jäkla roligt och trevlig igår
kväll.
hur skulle jag kunna leva utan sådana stunder och känslor,
utan de underbara människorna?
hur skulle jag kunna välja bort dem?
du har rätt, det handlar inte om att offra något för något annat.
det handlar om val.
och hur skulle jag kunna välja bort människorna jag älskar,
människorna jag behöver för att känna mig lycklig, för att känna
mig älskad och för att känna mening i livet.
jag var rädd för att jag tappar meningen med mitt liv utan fotbollen.
nu tror jag verkligen inte att jag behöver vara rädd för det längre.
för jag har människor, människor som jag ska ha omkring mig så
länge jag lever (nästan), som ska fylla mitt liv med kärlek och mening.
slutsats:
I'M GONNA BE ALLRIGHT
Kommentarer
Trackback
