bekymrad?
Har kommit på mig själv med att gå omkring med en bekymrad rynka i pannan.
Inte bara en gång idag.
Kanske beror det på att min dag på jobbet var sådär.
Dum jävla gröt, för mycket ansvar, spring hit och dit, vara överallt, städa och svettas, plocka blåbär, hälla ut blåbär, plocka blåbär, välta ut blåbär, ge upp blåbär, waste of time. Och du som sviker - igen. Jag går på det varje gång.
Om jag ändå ärligt kunde säga att det är därför min rynka sitter så fult där i pannan på mig.
Livet springer på och jag fortsätter att lägga energi på fel saker. Ändå kan jag inte låta bli, på ett sjukt sätt, att längta tillbaka till den där tiden som jag inte borde längta tillbaka till. Men jag vill ha den där kontrollen. Jag är en kontrollmänniska innerst inne, jag vill ha kontrollen. Just nu har jag inte det. Jag har inte kontroll över mig själv, jag har tappat all disciplin och motivation.
Inte konstigt att jag aldrig håller med dig när du säger det som folk brukade säga då. För det är inte på riktigt längre. Det är en skugga, bara skalet, av mitt forna jag.
Jag kan inte ta åt mig, för jag förtjänar det inte längre.
