för att livet är hemskt orättvist.

jag tänker sällan på hur allvarligt det egentligen är.
det händer att jag föreställer mig scenarior där det värsta händer,
men det är sällan som jag verkligen kan föreställa mig hur
fruktansvärt det skulle vara.
jag kommer aldrig att förstå det förrän den dagen kommer.
dagen kommer. det är det som är det värsta.
och det är därför jag har lärt mig att inte tänka på hur allvarligt
det är eller hur det kommer att sluta och när.
eller, det har du lärt mig.
vi vet inte när. det kan lika gärna vara någon annan först.
vissa stunder, som just nu ikväll, slår det mig ännu en gång hur otroligt stark du är.
du tar dig igenom så mycket, du har kämpat länge, och du kommer
att fortsätta att kämpa livet ut.
jag är så himla stolt över dig. och jag är så glad att jag har dig att inspireras av.
det kan ingen någonsin ta ifrån mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0