inget står still.
klockan är bara tjugo i nio (egentligen tjugo i åtta till och med), och jag är död.
inte död kanske, men riktigt trött.
jag har haft en riktigt bra helg, dels tack vare grymt sällskap och dels för att jag
är så glad över att jag har hittat en lägenhet. och annat. en del annat.
denna söndag (dagen-efter) har spenderats med plugg och rebecca råttan karlsson.
vi, en godispåse, och promenad i härligt väder. det slår aldrig fel. inget mer behövs.
om det bara kunde få vara så som det är nu, så bra som det är nu.
det är inget kul att veta att det inte kan få vara så, utan att det måste fortsätta gå åt ett håll.
det ena eller andra hållet.
jag är fundersam, förvirrad och lite rädd.
om jag ändå kunde ljuga.
om jag ändå kunde fortsätta låtsas.
låtsas som att allt är frid och fröjd, att allt är normalt.
välkommen till den hårda verkligheten.
dömd till evig olycka?
Kommentarer
Trackback
