emma.k

Efter en lång dag i skolan hade vi dissektion av hjärta och lunga. Denna gång slapp vi människor, organen kom från lamm.

Det är intressant hur man beter sig på en dissektion: först står man så långt ifrån som möjligt, och rör allt så lite som möjligt genom fingertopparna. Efter ett tag vågar man andas riktiga andetag, och man vågar även använda bägge händerna till fullo. Man blir helt kunskapstörstig och glömmer bort att vara äcklad.

Och i vissa fall, som idag när vi var eftermiddagströtta, kommer man in i fasen där allt blir väldigt roligt.

Lina viftade lite hej vilt med luftstrupen, medan jag och Johanna sökte skydd.

Johanna var helt fascinerad av lungorna och klappade dom som om det vore hennes katter, och undrade om hon inte kunde få ta med dom hem.

Och jag? Jag roades väldigt mycket av det faktum att det fanns stora gräsrester i struphuvudet och luftstrupen. Vi diskuterade en bra stund hur det hade hamnat där, och tänkte att lammet helt enkelt måste ha satt gräs i halsen. Möjlig dödsorsak.

Det andra intressanta idag var när jag gick hemifrån 2 timmar för att träna och handla, och vid min hemkomst upptäckte att spisplattan stått på under hela tiden.

Jag är en fara för mig själv, det är inte första gången det händer. Jag börjar bli senil.

Nu ska jag stupa i säng, godnatt.