jag behöver dig.
Idag vaknade jag med tårarna strömmande från ögonen, och en stor klump ångest i bröstet.
Vissa drömmar kan verkligen kännas så sjukt verkliga. Det är jobbigt när man vaknar och inte vet om drömmen var verklighet eller inte, särskilt inte när det är mörkt och tyst.
Ett samtal 13 mil härifrån kunde dra ner mig på jorden, i verkligheten, igen.
Jag saknar min familj väldigt mycket känner jag. Och Bosse.
Trött och vill inte sätta mig och plugga innervering, och vill inte träna.
Jag vill bara ha ikväll, då jag får träffa dig igen.
Kommentarer
Trackback
