jag river ner allt.
Sista dagen på VFU:n idag. Känns både trist och skönt (att slippa pendla).
Plugga träna plugga träna plugga träna. Det snurrar i mitt huvud, och jag är långt ifrån produktiv.
Jag orkar inte träna, jag orkar inte plugga. Inte idag. Heller. Inte idag heller.
Jag gör mig besviken och arg idag också. Är ganska trött på det, men jag får skylla mig själv.
Jag förstår bara inte vad som har hänt, hur det på så kort tid skett en så drastisk förändring.
Från extrem till en jävla soffpotatis.
Från disciplinerad till att inte hålla ett enda jävla löfte till sig själv.
Från envis till svag.
Från motiverad till omotiverad.
Från driven till velig.
Från passionerad till ingenting.
Från noggrann till slarvig.
Från sparsam till slösaktig.
Från duktig till medelmåtta.
Hur kan jag ha blivit någon jag inte vill vara? Hur kan det vara svårt att vara den man vill vara?
Besvikelse är en alltmer bekant känsla.
Om jag ändå kunde hjälpa mig själv lika bra som jag har kunnat hjälpa andra.
Var är du?!
Kommentarer
Trackback
