farväl.

Nu är det inte långt kvar förrän jag säger farväl till något jag älskat mycket och länge.
En vecka och några dagar.
Trots att jag vet att jag har fått något nytt att fylla det hålet med, och kanske även kan fundera ut något mer, så känns det läskigt. Framförallt overkligt.
Visst har den inte bara varit frid och fröjd, men oj vad mycket den har gett mig.

Självförtroende
Identitet
Glädje
Gemenskap
Ambition
Målmedvetenhet
Drivkraft
Envhishet
Nya vänner

Hade inte jag spelat fotboll hade jag aldrig lärt känna mina bästa vänner jag har nu. Jag hade förmodligen aldrig heller kommit på tanken att plugga till sjukgymnast.

Det är skillnad om det tog slut för att jag verkligen tröttnat, och känt att jag är klar med det. Det här, nu, allt, känns så fel. Det känns så fel. Men ändå så skönt. Fel. Skönt. Fel. Skönt.
Det blir en massa fördelar, och jag älskar dom.
Men jag älskar dom inte mer.
Det gör verkligen ont när jag inser att det snart är slut, trots att jag vet att det är det bästa för mig just nu.
Det jobbigaste är det där med identitet.
Jag är en idrottstjej, fotbollstjej, rakt igenom.
Vad händer med den tjejen?



Kommentarer
Postat av: l

fin blogg

2010-09-19 @ 20:00:18
URL: http://lanabeck.blogg.se/
Postat av: tjockis

För mig är du så mycket mer än bara fotbollstjej och det vet jag att du är för många andra med! Vad du gör på fritiden förändrar inte den underbara personligheten du har.

2010-09-21 @ 00:49:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0