riktig kärlek.

I månader har jag känt ett tomrum, men ändå intalat mig själv att jag är nöjd och lycklig i den tillvaro jag befunnit mig i.
I månader har jag försökt förneka vad jag känner innerst inne. Ilska, sorg, ånger, skuld.
Jag svek inte bara det som aldrig svikit mig, utan jag svek mig själv.
Jag har haft ett stort värkande hål i hjärtat, för jag gav upp en stor del av mig själv.
Jag var inte redo att sluta. Jag är inte redo.
Nu ska jag bara hitta modet att göra rätt igen.
Jag måste våga tro på mig själv.
And that's the hardest part.
'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0