solen.
Imorse vaknade jag av solens strålar och en lysande klarblå himmel. Från min säng i min lägenhet på fjärde våningen ser man inget annat än himlen genom fönstret, man ser ingen snö. Mitt i morgonförvirringen trodde jag att det var vår. Bara tanken på vår får det att spritta av glädje i hela kroppen på mig. Jag ler, jag känner vårkänslor: optimism, glädje, lätthet, styrka, hopp, ork och framför allt en massa energi!
Tågsträckan mellan Linköping och Norrköping är så himla vacker i solsken. Norrköping är så vackert i solsken, särskilt nere vid strömsparken. Ja, ni märker vad solen har för effekt på mig! Som om inte det vore nog är det helt underbart att bilisterna i Norrköping stannar för gångtrafikanter vid övergånsställen (stor skillnad från sopiga Linköping där dom inte kan köra bil).
Har haft det mysigt hos min far tillsammans med min älskade syster. Nu är jag ensam hos mamma och sällskapar Bosse och Viggo (mammas hund och gudfar/morbrors hund), medan pappa och syskon är på bio och mamma är på curlingfest(!). Tänker på min kärlek som ligger ensam och sjuk hemma.
