vågar jag vågar du.

sitter hemma hos k, lyssnandes till musik, och leker med tanken på något nytt. vem säger egentligen att man blir för gammal för att börja med ny idrott? eller, vem säger att detta stämmer?

jag saknar fotboll varje dag, själva kicken man får från spelet, och känslan att vara en del av ett lag. känslan av att ha sin egen grej, som man är bra på. samtidigt är inte fotboll rätt just nu, jag har ingenstans där jag känner att jag klarar av att spela med motivationen i behåll. samtidigt älskar jag friheten; inga fasta tider, jag är fullt flexibel och kan träna vad jag vill när jag vill.

men träning är som roligast ihop med andra. man har ett gemensamt mål, man sporrar varandra, man tävlar mot och med varandra. man delar glädje, man hjälps åt och stöttar när det går troll. lagidrott är därför den bästa träningsformen som finns, för man får ut så mycket mer utöver själva träningen.
vågar jag börja med något nytt? jag vågar, men jag vet inte om jag vågar det ensam. och vilken idrott skulle det vara? kanske innebandy? vem vet. jag är i alla fall sugen på en ny utmaning, och nya mål att ta sikte mot. framförallt är jag sugen på att vara en del av ett lag igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0