mardrömmar.
Jag sover inte bra.
Jag sover för kort och jag sover oroligt. Jag vaknar, men inte för att jag tänker. Jag har mardrömmar nästan varje natt. Ibland förstår jag knappt vad dom handlar om, och ibland kan jag mycket väl tänka mig vad de återspeglar från min vardag. Ibland förstår jag att mardrömmarna är överdrivna uttryck för vad som finns i mitt undermedvetna.
De värsta mardrömmarna är dom som man har svårt att vakna upp ur, och mardrömmarna som sitter i. Man vet att man är vaken, man vet att det bara var en dröm. Men känslan hänger i sig, för på något sätt var det ju faktiskt så att mardrömmen återspeglade det undermedvetna. Mina rädslor, mina tankar. Ibland även min verklighet.
Vissa dagar går jag med mardrömmen fast i bakhuvudet, och fast som en klump i magen hela dagen.
Idag är en sån dag.
Idag är en dag där det bara känns tungt och jobbigt och jävligt.
Idag är en sån dag där jag saknar dig extra mycket. Min trygghet.
För är det något jag saknar i mitt liv just nu, så är det trygghet. Jag är en orolig människa, som alltför lätt och ofta tappar fotfästet. Jag saknar någon slags inre frid.
Kanske borde jag försöka upptäcka gud? Kanske borde jag uppsöka någon att prata med?
Kanske borde jag bara hålla ut och vänta ut det. Men precis som Bosse är jag inte så bra på att vänta.
'
Kommentarer
Trackback
