too early.
Känner fortfarande av bristen på sömn efter söndagnatten, att gå upp klockan sex på morgonen är en ren pina.
Det är det alltid i och för sig, men just nu känns det extra mycket.
Och jag ska gå upp så tidigt två dagar till.
Det suger faktiskt med jobb fem av sju dagar i veckan. Lever vi för att arbeta, eller arbetar vi för att leva?
Tycker att livet är för kort för att jobba bort det. För i slutändan är det ju ändå aldrig jobbet som är det viktiga. Kanske om det är meningsfullt, eller roligt, vad vet jag? När jag är färdig sjukgymnast kanske jag älskar att jobba mycket.
Just nu är jag bara trött, framförallt trött på tidiga mornar!
Kommentarer
Trackback
