i should really get to bed.
Börjar undra om jag har någon slags inbyggd radar för när jag börjar bli glad eller lycklig,
för så fort jag börjar känna mig optimistisk inför framtiden och att saker löser sig, så hittar jag alltid ett sätt att förstöra för mig.
Jag tillåter inte mig själv att vara lycklig.
Och hur stört är inte det när man är fullt medveten om det?
Jag orkar inte med att aldrig vara nöjd, att alltid oroa mig och att aldrig kunna njuta fullt av den tillvaro jag befinner mig i.
Nu låter det hemskt mörk och dramatisk. Dark and twisted på grey's-språk.
Men det är faktiskt sent och jag har sovit dåligt hela veckan.
Och idag har jag haft ont i hjärtat av saknad,
dels efter vännerna från skolan,
men framför allt efter kärleken i mitt liv.
Imorgon ska jag umgås med min underbara mamma, syster och Christoffer. Och älskade Bosse.
På söndag kommer älskade pappa hem. Och lillebror.
Utan min familj skulle jag aldrig få ny energi eller kunna känna optimism.
'
Bosse bus
Kommentarer
Trackback
