att acceptera är svårt.
Springer och jagar, men utan ett riktigt mål. Ändå kan jag inte stanna.
Stannar jag upp kommer det ifatt mig. Jag kan inte acceptera det. Jag försöker ibland, men jag kan inte.
Det enda man måste acceptera i livet kan jag inte acceptera. Och därför suger jag på avslut och avsked, därför suger jag på att stanna upp och släppa in tankarna jag alltid gömmer mig för.
Kanske därför blir jag aldrig nöjd och alltid tvivlar.
Kanske därför vill jag alltid ha allt, och saker jag inte kan få.
Kanske därför har jag ingen riktig ro i livet, mer än stundtals. Den ro jag har får jag genom att stänga ute, inte genom att acceptera.
Någon dag måste jag acceptera.
'
Är inte riktigt på topp just nu, för det börjar komma ifatt mig igen, och jag har ingen ro.
Jag gör mitt bästa för att hålla humöret uppe och tro på att det blir bra, och det gör jag tack vare min underbara K.
Min ängel, mitt hjärta, min kärlek
Du hjälper mig att hitta rätt
'
Kommentarer
Trackback
