jobba.

Trött och letar efter musik till sittgympa. Sittgympa är nog den allra "enklaste" formen av gruppträning, och trots det får jag ångest vid tanken på att jag ska leda den. Låtval är faktiskt inte så enkelt som man tror, musiksmak varierar ju hur mycket som helst mellan människor. Dessutom får det inte vara för högt tempo, eftersom att det ska vara anpassat för nyligen hjärt- och lungopererade.
Jag är bara inte gympatjejen. Blä.
Annars är det roligt än så länge. Bra mycket bättre än skola.
'
Min K är för övrigt fantastisk. Han finns i vått och torrt, och jag uppskattar honom alltid extra mycket när han finns där och stöttar när det känns tufft.
Nu kör vi och nu hjälps vi åt. Det ska gå.
'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0