frozen.
jag har väntat i månader på att det ska bli som vanligt,
att du ska komma tillbaka
att det ska bli som förut.
jag har slutat vänta på det, för jag förstår att det inte kan bli så.
nu väntar jag på att du ska börja gå framåt igen
att det ska bli bättre
och kanske till och med riktigt bra.
jag hoppas varje dag att det ska gå framåt
för nu står det bara still.
det står still och jag får panik
likt när man vill fly i en mardröm men inte kan röra sig.
det står still, så still att jag känner allting jag inte vill känna.
det gör bara så ont att stå still.
Kommentarer
Trackback
