emma.k

jag är en trött tjej.

trött för att det varit en del nytt idag.

trött för att jag tränat inomhusfotboll.

trött för att jag sov kasst inatt.

 

framför allt är jag otroligt trött på att ha prestationsångest. så fort jag gör något som är av värde för mig måste det vara perfekt. jag måste prestera bra och jag får absolut inte framstå som osäker. så fort jag känner att det finns en risk för att jag inte kommer att prestera bra blir jag antingen sjukt nervös eller får ångest. en dum, äcklig ångest som lägger sig som en tung sten i bröstet och blandar sig med panikkänslor. just i och med att jag inte vill framstå som osäker vill jag inte att någon ska veta om min prestationsångest, vilket också blir problem eftersom att det är fruktansvärt svårt att låtsas som ingenting när det pågår ett sorts krig under ytan. hela min självkänsla byggs på prestation, sorgligt nog. så det innebär att jag bara trivs med mig själv när jag gör riktigt bra ifrån mig. och på något vänster hamnar den där ribban alltid så högt. it's a hell.

 

samtidigt som jag är en trött tjej är jag också en glad tjej ändå. framför allt för att jag spelar fotboll igen, i ett lag där jag verkligen känner mig hemma.

 

nu ska jag snart sova och imorgon ska jag göra mitt yttersta i att ha mer roligt än prestationsångest.