emma.k

Min dygnsrytm har rubbats något sedan KUA började. Klockan är bara tio och jag är dödstrött.

Har köpt tågbiljett till Örebro (restid: 3 timmar, byten: 3 - grattis till mig) och sökt kurser till våren. Skulle gärna sökt några jobb också, men där tog energin slut.

 

Jag har svårt att vara i nuet. Jag bara längtar tills två veckor och lite mer framåt, när KUAn är över och tentan är gjord. Jag tycker att KUA är jätteroligt, men det är tufft att jobba kväll, dag, ledig och samtidigt ha schemalagd tid i skolan + tentaplugg + jobbsökande. Det blir bara en veckas rent tentaplugg och den här tentan känns lite klurig, så jag vill bara ha skiten gjord så jag slipper vara nervös.

Längtar jag inte två veckor framåt så är jag igång med att längta till min kommande praktik i Norrköping, tills slutseminarierna för uppsatsen är över, till jul, nyår, examenssittning och självklart själva examen. Sedan skulle det sitta fyjäkla fint med ett jobb efter det, men då ska jag ha riktigt flyt.

 

Varför vill man så gärna tänka framåt och varför är det så svårt att stanna i nuet? Det är ju nuet man kan styra över.