emma.k

igår överraskades jag av min sambo som kom hem tidigare än planerat, med en fin bukett blommor till mig.

tänk vad omtanke kan göra, en liten gest som en bukett blommor.

han är fantastisk min man, hur klyschigt det än låter så är han min klippa. min trygga, fasta punkt i livet. när annat rasar samman så finns alltid han kvar och får mig att må bättre.

 

idag har vi varit inne nästan hela dagen, pga. snökaoset. härdade ut ca 45 min promenad i snöyran, vilket var så värt för att få uppiggande och frisk luft. har annars sovit länge, pluggat, tittat på serier och bakat.

tanken med den här helgen var att försöka ta mig samman och ladda upp med ny energi. min situation är som den är, jag gör så gott jag kan för att påverka den, därför borde jag inte lägga energi på att få panik och ångest över den (vilket är betydligt lättare sagt än gjort).

 

jag vill så gärna få lite jävlar anamma och lite tro till att det löser sig, precis som alla säger till mig hela tiden. "det löser sig emma". jag vill också tro det, men jag vågar inte.

jag ska försöka våga, om det nu får mig att må bättre.